När jag stod utanför staketet var det som att gå bakåt i tiden.
Jag såg Ulf sitta på trappan och vänta på Mamma som skulle hämta honom
efter några timmar.Hon kom aldrig. Det gjorde ont tårarna bara kom.
Jag såg farbror Bocke då log jag... han var min trygghet.
Tänk att man kan uppleva 2 år på 5 min.
Jag behövde uppleva detta för att ibland så tror man att det har varit
en ond dröm.
Men jag är mycket tacksam för min uppväxt den har gjort mig till den
person jag är idag.
Avundsjuka svartsjuka finns inte i min värld och jag är tacksam för det lilla.
Jag har mött människor som inte har någon empati och jag är ledsen för deras skull att dom inte har några känslor dom kör bara på och skiter i när dom sårar andra.Men dom vet inget bättre.
Min stora glädje är att kunna hjälpa andra till ett positivt tänkande.
Alla tackbrev som jag fått.
Visst har det funnits stunder då man önskat att man var någon annanstans.
2009 var ett sånt år allt hände på några månader när man förlorade dom man älskade.
Saknaden är stor Men någonstans går livet vidare. Nu får jag minnas det som varit,då kan jag njuta av dom fina stunderna som vi hade en gång till.
Gunilla
5 kommentarer:
Hur orkar du besöka sådana ställen?
Riva upp gammalt som varit.
Jag hade mått dåligt????
En som har följt din blogg
Jättebra Gunilla. Man är inte sjukare än sina hemligheter o eftersom verkligheten inte är förhandlingsbar och ens historia inte längre kan göra den skada den engång gjort, så kan det bara bli bättre om man bearbetar den! Stå på dig, du är tuff...Dela med dig o fortsätt med bloggen...den är kanon. Kram sålänge /Lena
Jag var där 1962-63. Kommer ihåg tant Lena som var så snäll och föreståndarinnan som var sträng men ändå juste. Vi hade en båt på lekplatsen bakom.
Ja jag minns tant Lena Greta och Siv farbro Bocke och Åke skriv på min mailadress. står på första sidan under tavlan
Båt var jag med när den kom den hade vi mycket roligt med.
1964-65 i omgångar var vi bosatta på Råå Barnhem. Mamma hade reumatisk värk pappa jobbade:Det fanns ju ingen daghemsplats på den tiden
Skicka en kommentar